Paret
Bjerres
hem

En plats för kontemplation och vila.

På en udde vid Malmsjön skapade Poul och Gunhild Bjerre sitt drömhem – en fristad av ljus, stillhet och kultur. Här, på Vårstavi, förenades läkekonst och livskonst. I det dubbla huset, byggt för både tystnad och liv, formade paret en miljö där naturen, musiken och de stora tankarna fick ta plats.

När läkaren och själsforskaren Poul Bjerre och hans hustru Gunhild Posse byggde sitt hem Vårstavi gjorde de det med en klar idé om vad ett hem bör vara. Poul formulerade det så här:

”Ett hus ska vara en dräkt, som är personlig i färg och snitt och som passar perfekt – varken för stor eller för liten. I arkitektur och möblering skall huset samla allt man funnit värdefullt och som blivit en kärt. Det skall vara en levande symbol för allt som betytt livstillskott. Men det skall också kunna upptaga allt nytt som kommer till.”

Paret hade länge levt i Stockholms innerstad, mitt i pulsen på Östermalmsgatan, men deras livssituation krävde något annat. Poul hade en omfattande praktik med långa arbetsdagar, ibland så intensiva att han sov över på en patientbrits. Gunhild kämpade med reumatism och tålde bara inlandsklimat. De behövde en plats som gav vila, återhämtning och ljus.

Dessutom längtade de efter naturen och vatten, något som Poul uttryckte med stor självklarhet:

”Vårt hem skulle ligga vid vatten, utan himlens speglingar känner man sig alltför jordbunden.”

Efter många sökningar fann de platsen: en udde i Malmsjön, där ljuset dansade över vattnet och avståndet till staden fortfarande var hanterligt för en läkare som måste kunna rycka ut.

”Vi inköpte en karta över Stockholm med omgivningar samt en passare. Passarens ena spets placerades på Gustaf Adolfs torg och med den andra drogs en cirkel som skar Uppsalabanan ungefär vid Väsby och Södertäljebanan vid Tumba. Jag måste komma in till staden på en timmes tid; det är nu en gång för alla inte så lätt för en läkare att göra sig helt fri.”

Ett hem byggt för både stillhet och liv

Poul ritade huset själv, med en tanke så originell att besökare ännu idag höjer på ögonbrynen: Vårstavi består av två hus, sammanlänkade med endast en dörr. Ett tyst hus, skapat för vila, läsning och tankearbete, och ett bullrigt hus för kök, arbete och tjänstefolkets liv. Mellan dem löper loggian — en pelargång inspirerad av Italien och klostermiljöer, där familjen levde utomhus stora delar av året.

Poul hade en nära relation till stillheten och dess betydelse för människans inre. På Vårstavi användes stearinljus hellre än elektricitet, och tystnaden värnades som något heligt. Telefonen placerades i badrummet i det bullriga huset, och när det ringde slog man på en gonggong för att varsamt kalla läkaren.

Gunhilds närvaro – musik, kultur och minnen

Gunhild, dotter till gluntskalden Gunnar Wennerberg, fyllde hemmet med musik. Flygeln stod i solrummet – hennes drömrum, skapat efter en syn hon haft som ung. Här sjöng hon, här spelade barnen, här formades hemmet till en kulturell samlingspunkt.

När Gunhild gick bort 1925 förändrades Vårstavi. Poul gifte aldrig om sig och lät hemmet bli ett minnestempel över hennes liv. I nästan varje rum fanns små altaren med hennes porträtt och ljus. Han skulpterade henne gång på gång — i marmor, i gips, i relief — som ett sätt att hålla hennes närvaro levande.

En plats som helade

Trots sin slutenhet var Vårstavi ingen isolerad värld. Här tog Poul emot patienter som ibland bodde på gården under behandlingen. Många vittnade senare om platsens läkande kraft — en blandning av natur, konst, ritualer, tystnad och Poul Bjerres egen närvaro.

Altaret i parken, bryggan vid vattnet, skulpturerna som hälsade honom god morgon på promenaderna – allt på Vårstavi var skapat med omsorg och mening.