Poul Bjerre (1876–1964) var en av Sveriges mest inflytelserika pionjärer inom psykoterapi och medicinsk psykologi. Han föddes i Göteborg den 24 maj 1876 i en familj med danskt ursprung. Efter studentexamen studerade han medicin i Stockholm, Uppsala och Lund, där han tog sin läkarexamen 1903. I Lund mötte han sin blivande hustru Gunhild Posse, dotter till kulturpersonligheten Gunnar Wennerberg. De gifte sig 1905.
År 1907 flyttade paret till Stockholm, där Poul Bjerre övertog Otto G. Wetterstrands praktik. Under de följande decennierna blev han en av landets mest eftersökta psykoterapeuter, med en omfattande verksamhet och tusentals patienter. Hans arbete bidrog till att introducera och utveckla psykoterapin i Sverige, och 1940 grundade han Institutet för medicinsk psykologi och psykoterapi, där både läkare och präster utbildades.
Vid sidan av sitt medicinska arbete var Poul Bjerre också konstnärligt verksam, särskilt som porträttskulptör. För honom var konsten ett sätt att förstå människan – ett parallellt språk till läkekonsten. Han engagerade sig även i samhällsfrågor, inte minst i fredsrörelsen, och var under lång tid en uppskattad föreläsare och debattör. År 1956 tilldelades han professors titel. Han avled den 15 juli 1964.
Gunhild Bjerre (född Posse) spelade en avgörande roll i både Poul Bjerres liv och i den miljö de tillsammans skapade. Hon var dotter till Gunnar Wennerberg och bar med sig ett starkt musikaliskt och kulturellt arv. Själv var hon en begåvad sångerska, och hennes sätt att sjunga beskrevs av samtiden som djupt personligt och uttrycksfullt.
Hon hade tre barn från ett tidigare äktenskap, däribland författaren Amelie Posse, och familjelivet kom att bli en viktig del av den krets som omgav paret. Gunhilds hälsa var länge nedsatt – hon led av svår reumatism – vilket påverkade parets livsval och bidrog till att de sökte sig bort från stadslivet till en lugnare miljö.
Trots sin sjukdom var Gunhild en central närvaro i hemmet. Hon präglade det med musik, kultur och en stark känsla för stämning och rum. Hennes idéer och erfarenheter kom att sätta tydliga spår i det liv hon och Poul byggde tillsammans.
Efter Gunhilds bortgång 1925 kom hennes betydelse att bestå på ett påtagligt sätt. Poul Bjerre gifte aldrig om sig, och minnet av henne levde vidare genom hela hans liv – i hans konstnärliga arbete och i den miljö han fortsatte att vårda.
Tillsammans representerar Poul och Gunhild Bjerre ett möte mellan vetenskap, konst och livshållning – där intresset för människans inre liv förenades med en stark känsla för kultur, natur och existentiella frågor.


Detta är Vårstavi. Och Vårstavi är symbolen för människornas eviga längtan efter stillhet och frid, samhörighet och samtrevnad.

